Hej

Mötet med sjukgymnasten idag var väldigt givande, jag är nog på väg mot ett genombrott i allt mitt elände.

Hanna som min trevliga och otroligt snälla sjukgymnast heter, misstänker att ajg har en överansträngning för att det kommer för mkt blod ner i mina muskler, detta beror på att jag belastar min kropp fel då jag har helt fel hållning och völdigt höga fotvalv. Men verken hon eller jag är riktigt säkra så vi ska träffas igen den 8/3 och då ska vi träna ihop för att se till så jag får riktigt ont i mina ben så det går att se tydligare vad felet sitter, men hon är ganska säker och nöjd över att hon nog är på rätt spår. Så efter den 8/3 kan jag börja åtgärda mina problem, dock ska jag göra lite förebyggande nu när jag är hemma.

Känns så otroligt bra att jag tog tag i mina ben äntligen, konstaterade att jag gått med problemen i 2-3 år. Och lösningen kan vara så lätt som inlägg bara.

Så jag är överlycklig!!!

Nu har jag fått motivation till att ta tagi lite skolarbete men även min disk.

I feel so good

Puss

Hej

Dags för nytt inlägg igen, och dagen till ära tänker jag vara riktigt personlig. Märker att ni är en liten skara som läser min blogg, vilket jag är väldigt tacksam för.

För det första förstår jag inte vad tiden tar vägen, det finns tusen saker att göra men de liksom blir inte gjorda. Dessutom finns det hur många måsten som helst, men inget är roligt. Jag vet inte vad jag gör av min tid!

Jag vill inte att tiden ska gå så fort, för ju fortare den går, ju fortare flyttar jag ju troligtvis från Luleå och lämnar alla underbara människor. Men även ett underbart liv och den person jag blivit (ni kanske inte tror det men jag är inte  samma person nere i skåne). Att tiden går så fort det stressar och oroar mig, vilket leder till att jag får konstiga ångerstattacker, inte något jag upplevt tidigare men det är hemskt. Jag mår så dåligt, jag känner sig ensam och det känns som att det inte finns en enda person på jorden som bryr sig, trotts att jag vet innerst inne att det finns människor som verkligen bryr sig om mig och gärna vill umgås med mig. Jag upplever att jag får negativa kommentarer från personer i min närhet, att personer undviker mig och jag känner mig jävligt besvärlig.

Man blir helt enkelt en galning som skulle behöva uppsöka psykolog för alla hemska tankar och idéer som hjärnan målar upp ibland!

Så om ovanstående gäller min psykologiska hälsa så kommer här en liten fundering på min fysiska hälsa.

Jag är ju som sagt överviktig och det är ganska mkt nu för tiden. Har varit det hela livet så jag personligen anser att jag lärt mig leva med det. Jag tränar alltid minst 2 ggr i veckan, har dock ökat det nu till 3 gg i veckan och det har jag hållt i nu i några veckor. Det känns ortoligt bra att träna det roligaste jag vet, har alltid gjort det och kommer aldrig sluta! Jag vill också påstå att jag äter nyttigt, mkt frukt, grönsaker, mkt vatten och annan sund kost. Inte speciellt mkt söttsaker, i stortsätt aldrig godis eller läsk. Kan bli lite popcorn och choklad ibland men aldrig några stora mängder. Sen blir det en hel del promenader till och från skolan och lite annat.

När jag läser detta tycker jag det är konstigt att jag aldrig får känna att det ger något. Det ända jag känner är att jag blir större och större (kan dock bara vara en känsla då vågen visar i stortsätt samma siffra hela tiden). Det blir inte lättare att gå i trappor det går inte att öka takten när man är ute och går. Varför känns det som att träningen inte ger resultat?

Jag tränar konditionsträning 3 ggr i veckan och upplever på träningen att det går bättre och bättre men inte i vardagslivet. Till råga på allt har nu mina ben börjar göra mer och mer ont, vilket hindrar mig från att träna så hårt och mkt som jag vill. Tror de flesta som läser här vet om mina problem med benen, ska dock äntligen till en sjukgymnast imorron och förhoppningsvis får jag nu då äntligen ett svar på vad det är för något.

Samtidigt som detta, går jag runt och mår dåligt, alltså jag känner mig sjuk.

Har ont i magen med jämna mellanrum, dålig i magen varje morgon, känns som man fått influensan. Har bivekningar som kanske kan innebära att jag kanske har diabetes eller utinvägsinfektion eller något annat. Upplever att jag har svårt att andas, känner mig liksom tungandan. Vilket leder till att det är svårt att andas genom näsan, låter högt när jag andas och det låter som jag går runt och är anfådd hela tiden när jag inte är det. Misstänker dock att det kan vara polyperna, har opererat bort den ett x antal gånger men de växer ut igen, och det kanske kan vara därför.

Jag vet att min vikt är en del av många av ovanstående problem, men är det verkligen bara det?

Känns som att det borde vara något större då inget går vägen och allt bara verkar bli värre. Hoppas dock på ett positivt möte hos sjukgymnasten i morgon.

Bara så ni vet är jag inte helt nere i botten än, men nära!

Dock är jag ju Josefine som alltid ser saker från den ljusa sida och som alltid är glad. Det är jag fortfarande trotts måtgångar.

Avslutar dagens inlägg med ett citat från Malin om mig.

Citat från Malin:

Du har det starkaste ljuset och det vackraste glittret i ögonen.

Puss

Hej

Om det var min snälla söta lillebror som fyllde år igår, så år det  idag min kära lilla pappas tur.

Gullig som jag är skickade jag kort till både min pappa och bror så de vet att jag tänker på dem, även om jag är 150 mil hemifrån.

Pratade dock med båda i telefon igår och de verkade ha det bra utan mig, men jag kommer ju fira dem lite när jag kommer hem nästa gång.

Så idag säga jag grattis till pappa på 46- års dagen!

Denna bild är tagen på min student och dagen till ära har min kära far rakat bort sin mostach, vilket gör att det ser ut som han snusar, vilket han aldrig gjort. hehe :)

Puss

Hej

Idag tänker jag ängna hela mitt inlägg till min kära, söta lilla, lillebror. Dock är det nu så att han inte är så liten längre. Det är nämligen så här att han fyller 17 år idag, så jag börjar nästan känna lite åldersnoja. Tänk att han nästa år kommer få körkort, det är helt sjukt.

Min lilla lille bror kommer ju alltid vara liten i mina ögon, men det är helt fantastiskt att få se honom bli vuxen. Kommer ihåg att jag bara har varit förbannad och sur på honom nu i några år. Jävla tonåring, bara vill bråka och tjabba. Men nu när han vuxit till sig kan man ju faktiskt umgås med honom som vilken annan människa som helst.

Hur det än är och/ eller blir kommer jag ju alltid älska honom och han kommer ju för alltid vara min lilla lillebror. Vilken jag alltid skämmer bort! Minsta lilla han vill ha eller tycker jag ska göra, så ställer jag upp direkt och är honom tillags. Det är mitt sätt att tala om för honom att jag älskar honom.

Vissa menar att jag är för snäll och att jag inte får något tillbaka, men jag menar att jag bara är kärleksfull.

Puss

Så ett stort grattis till dig Robin på din 17-års dag!

Hej

Nu tyckte jag det var dags att göra ett nytt inlägg. Har ju liksom varit lite tyst här nu denna veckan. Men det är endast för att jag kännt att det inte finns något intressant att skriva om.

Ett litet kort inlägg om helt ointressanta saker dörr jag nog dock inte av. Så här sitter jag nu och bara skriver noncens, men här är det jag som bestämmer och det betyder att jag får skiva vad jag vill. Detta är också vad jag kommer göra.

Samtalsämnet idag blir TID, det är nämligen så här att tiden går så fort för min del nu att jag inte hinner med, det ända jag hinner med är att oroa mig för framtiden och detta är inte hälsosamt. Dessto fortare tiden går, ju fortare kommer jag ju flytta ifrån Luleå och jag är inte redo för det riktigt ännu. Jag vill vara kvar hos mina underbara vänner. Men samtidigt vill jag ju hem till min familj och hund. Tiden just nu är laddad med så mkt känslor och lite ångerst att det är jobbigt när man märker att dagar bara flyger förbi. Kan tiden inte bara stanna? Jag vill vara kvar i ögonblicket just nu och stanna där ett tag.

Jag, en liten tjej från lilla Bromölla tog det stora steget och flytta 150 mil hemifrån, jag som var såden mammagris. Flyttlaset gick och allt kändes bara roligt och spännande. Visst har man saknat familjen hemma och frågat sig många gånger om man gjort rätt eller inte. Men samma svar kommer till mig varje gång, detta är din väg i livet Josefine, det är detta du är ämad att gör. Och det är så kul. 2 år kändes som en lång period att vara hemifrån men ändå genomförbar. Och nu då, 1,5 år senare vill jag inte flytta hem. Är det inte konstigt?

Jag har lärt mig så mkt och förändrats som person. Jag är så tacksam för att jag fick chansen att träffa underbara människor och göra helt otroliga saker.

Jag kommer sakna Luleå så mkt!!!!!!!!!!!!

Nästan lite svårt att förstå att detta verkligen är verklighet.

Men nu ska jag inte deppa ihop totalt, har har lite mer än 3 månader kvar här uppe och jag ska försöka ta vara på dem så gott jag bara kan. Det är nu dags att börja njuta av livet, varje ögonblick, så att jag inte missar något. Vissa saker händer bara en gång i livet.

Puss

Hej

Jag fick nyss denna fina ros, men blomsterbud!

Så det finns tydligen någon där ute som älskar och bryr sig om mig, trodde inte de körde ut blommor på en söndag. Är kanske för att det är alla  hjärtans dag!

Detta var det finna meddelandet på kortet, så otroligt gulligt!

Hej

Idag är det alla hjärtans dag och jag bara älskar denna dagen. Alla är så kärleksfulla mot varandra och snälla. Det är nästan som julafton.

I många år ansåg jag att alla hjärtans dag bara var till för par alltså personer som hade pojk eller flickvän. Men nu har jag ändrat uppfattning så jag skickar en hälsning både till min mamma och pappa, och min mormor och morfar.

Detta är en dag då man kan tala om för alla i sin närhet vad de betyder för en, utan att någon undrar varför man är så kärleksfull. För igentligen ska man alltid tala om för personerna i sin närhet hur mkt man älska och tycker om dem.

Men för första gången i mitt liv kommer jag spendera denna dagen helt själv, i vanliga fall är jag med familjen och hittar på något kul.

Så för min del känns det inte riktigt som alla hjärtans dag idag.

Jag ska spendera dagen med att diska, baka och kanske plugga lite.

Jag har varit lika kärleksfull i år som jag alltid är, jag har skickat en hälsning till alla mina klasskompisar genom tidningarna här uppe i Luleå. Jag har skickat kort till familjen. Dock har jag inte inte fått så mycket tillbaka, jag har fått ett kort av min mormor. Annars är det lite dåligt på den fronten, vet dock att det finns en present som väntar på mig till jag ska åka hem den 28/2.

Och här kommer en hälsning till alla vänner:

Jag älskar er så mkt och ni betyder så otroligt mkt för mig. Utan vänner hade jag gott under och ni är de bästa man kan ha.

Nu hoppas jag bara att alla går in här och läser hälsningen!

Puss

Jag försöker vara lite kärleksfull mot mig själv också, så jag gjorde hjärtan av mitt bröd i morse när jag åt frukost! :)

Hej

När jag vaknade i morse ran näsan och jag var tjock i halsen, så jag förstod direkt att nu har jag blivit sjuk. Men efter lite alvendon och nässpray blev det faktiskt bättre.

Vaknade tidigare än vanligt i morse, nämligen vid 9, men låg dock kvar i sängen länge. När jag ävl kom upp städade jag lite lätt, trog lite med dammsugaren och dammtrasan.

Efter det ville jag självklart ut i solen, så snälla Ida blev mitt sällskap i dag också. Det är jag mkt tacksam för. Efter att bussen inte stannat där den skulle (pga mkt folk på bussen och ouppmärksam chafför) bar det då av mot isen. Idag blev det dock skridskor istället för promenad (var det tänkt i allafall) det vara bara det att jag hade inte på mina skridskor mer än 5 min, då jag slet av dem i panik pga kramp. Då hade jag också hunnit trilla 2 ggr redan.

Ida var då mycket bättre än mig, men jag kommer fortsätta skylla det på skridskorna! Så det slutade att jag gick på isen och Ida åkte skridskor.

Efter bussen tidigare på dagen hade jag bestämt mig för att gå hela vägen hem, Ida var så snäll och följde mig halvvägs.

Men det är ungefär så min dag har sett ut :)

Jag bestämde mig även idag för att testa kyckling receptet som Gry tipsat mig om i veckan, så det blev en lycksig lördagsmiddag.

Meny:

Ungnstillagad kyckling med fajita krydda

till detta serverades ris och sallad, då salladen bestod av grurka, majs och grönsalld.

Dryck: Tranbärs och svartvinbärs juice (pga fel i affären, det skulle vara endast tranbär, men det var gott ändå)

Min kväll avslutades med Melodifestivalen, popcorn och saft. Har även tittat på OS.

Puss

Det ser mycket bättre ut än vad det var!

Otroligt vingligt och väldigt ont i fötterna, men jag kommer garanterat ge det flera chanser.

Snygg pose! (vet inte hur jag vänter på bilden)

Det var mkt folk på isen idag, men de ser bara ut som myror här.

Som ni ser var Ida otroligt duktig och fick upp väldigt hög fart mot slutet.