Hej

Dags för nytt inlägg igen, och dagen till ära tänker jag vara riktigt personlig. Märker att ni är en liten skara som läser min blogg, vilket jag är väldigt tacksam för.

För det första förstår jag inte vad tiden tar vägen, det finns tusen saker att göra men de liksom blir inte gjorda. Dessutom finns det hur många måsten som helst, men inget är roligt. Jag vet inte vad jag gör av min tid!

Jag vill inte att tiden ska gå så fort, för ju fortare den går, ju fortare flyttar jag ju troligtvis från Luleå och lämnar alla underbara människor. Men även ett underbart liv och den person jag blivit (ni kanske inte tror det men jag är inte  samma person nere i skåne). Att tiden går så fort det stressar och oroar mig, vilket leder till att jag får konstiga ångerstattacker, inte något jag upplevt tidigare men det är hemskt. Jag mår så dåligt, jag känner sig ensam och det känns som att det inte finns en enda person på jorden som bryr sig, trotts att jag vet innerst inne att det finns människor som verkligen bryr sig om mig och gärna vill umgås med mig. Jag upplever att jag får negativa kommentarer från personer i min närhet, att personer undviker mig och jag känner mig jävligt besvärlig.

Man blir helt enkelt en galning som skulle behöva uppsöka psykolog för alla hemska tankar och idéer som hjärnan målar upp ibland!

Så om ovanstående gäller min psykologiska hälsa så kommer här en liten fundering på min fysiska hälsa.

Jag är ju som sagt överviktig och det är ganska mkt nu för tiden. Har varit det hela livet så jag personligen anser att jag lärt mig leva med det. Jag tränar alltid minst 2 ggr i veckan, har dock ökat det nu till 3 gg i veckan och det har jag hållt i nu i några veckor. Det känns ortoligt bra att träna det roligaste jag vet, har alltid gjort det och kommer aldrig sluta! Jag vill också påstå att jag äter nyttigt, mkt frukt, grönsaker, mkt vatten och annan sund kost. Inte speciellt mkt söttsaker, i stortsätt aldrig godis eller läsk. Kan bli lite popcorn och choklad ibland men aldrig några stora mängder. Sen blir det en hel del promenader till och från skolan och lite annat.

När jag läser detta tycker jag det är konstigt att jag aldrig får känna att det ger något. Det ända jag känner är att jag blir större och större (kan dock bara vara en känsla då vågen visar i stortsätt samma siffra hela tiden). Det blir inte lättare att gå i trappor det går inte att öka takten när man är ute och går. Varför känns det som att träningen inte ger resultat?

Jag tränar konditionsträning 3 ggr i veckan och upplever på träningen att det går bättre och bättre men inte i vardagslivet. Till råga på allt har nu mina ben börjar göra mer och mer ont, vilket hindrar mig från att träna så hårt och mkt som jag vill. Tror de flesta som läser här vet om mina problem med benen, ska dock äntligen till en sjukgymnast imorron och förhoppningsvis får jag nu då äntligen ett svar på vad det är för något.

Samtidigt som detta, går jag runt och mår dåligt, alltså jag känner mig sjuk.

Har ont i magen med jämna mellanrum, dålig i magen varje morgon, känns som man fått influensan. Har bivekningar som kanske kan innebära att jag kanske har diabetes eller utinvägsinfektion eller något annat. Upplever att jag har svårt att andas, känner mig liksom tungandan. Vilket leder till att det är svårt att andas genom näsan, låter högt när jag andas och det låter som jag går runt och är anfådd hela tiden när jag inte är det. Misstänker dock att det kan vara polyperna, har opererat bort den ett x antal gånger men de växer ut igen, och det kanske kan vara därför.

Jag vet att min vikt är en del av många av ovanstående problem, men är det verkligen bara det?

Känns som att det borde vara något större då inget går vägen och allt bara verkar bli värre. Hoppas dock på ett positivt möte hos sjukgymnasten i morgon.

Bara så ni vet är jag inte helt nere i botten än, men nära!

Dock är jag ju Josefine som alltid ser saker från den ljusa sida och som alltid är glad. Det är jag fortfarande trotts måtgångar.

Avslutar dagens inlägg med ett citat från Malin om mig.

Citat från Malin:

Du har det starkaste ljuset och det vackraste glittret i ögonen.

Puss

 

Ett fan, Malin heter jag visst.

23 februari 2010 22:11

Saken är den att inte ens den bästa är bra nog alla dagar. Du är mänsklig. Lite poängen med att kämpa är att det det förr eller senare leder någon vart. Vänner har du överallt och vi behöver dig minst lika mycket som du behöver oss..varför pratar jag generellt när jag egentligen säger det för mig själv. Jag har bara ett dåligt sätt att visa det på eftersom jag har ett annat sätt att vara. Jag stänger gärna dörren efter mig och ger bara ut nyckeln ibland..men bara så du vet så har du alltid en extranyckel att tillgå.

Du är imponerande, men det vet du ju redan! Hoppas sjukgymnasten hittar problemet nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jobbandet har faktiskt fortsatt är inne på min 4:e vecka med jobb nu! Det är kul att man är uppskattad och behövs, plus att jag ska på en anställningsintervju så det låsnar kanske nu till slut ändå.   Men trotts att jag jobbar mycket så är ja...

  Denna veckan bjuder på mycket jobb och det är jag väldigt glad för! Jag älskar att jobba :)   Efter en riktigt jobbig sjuk vecak förra veckan, med maginfluensa så är det skönt att nu inte bara vara frisk utan att faktiskt jobba också.   D...

  Denna veckan började bra med en måndag då jag fick väldigt mycket gjort och en tisdag med lite jobb, men sen gick det utför. Har legat i maginfluensa sedan i onsdags kväll, så dålig som jag varit har jag nog aldrig varit och jag önskar inte en ...

  Förra året lovade jag mig själv att jag skulle ta tag i mig själv och att jag skulle gå ner i vikt för att må bättre. Mellan den 1/2 och den 26/10 gick jag ner 28 kg :) Jag höll mitt löfte, mår skit bra och är väldigt stålt över mig själv. Så...

  Hejhej   Försöker på nytt med dagens outfit!     Jeans thights från Cubus, tunika från Schack Matt och kofta från Gina Tricot.   Kompetensa projektet flyter på bra har klarat av 2 dagar som inneburit mycket information men även mas...