Hej

Förra helgen var jag som sagt i väg på äventyr, jag var i Småland på julmarknad. Jag var där med mormor, morfar, mamma och pappa.

Utflykten började med att morfar var så nervös och uppstressad att han skulle åka iväg i morgonskorna men det han vi se och fick hjälp honom på mer rätt skor, väl framme på marknaden skulle alla gå på toaletten där mormor var den som gick in sist och glömde sin väska, men som tur var kom vi på det en inte allt för lång stund senare och väskan med allt innehåll var kvar. Det märks att mina små kära mormor och morfar börjar bli gamla men de är helt underbara ändå att umgås med. 

Husebyjulmarknad är en av de mysigste julmarknaderna jag varit på någonsin, så denna gången var det extra roligt då jag inte varit där på 2 år.

Det är alltid mycket folk som besöker denna marknad och den har allt från julkorv, dörrkransar till hantverk som är bra julklappstips. I år var det 160 utställare på marknaden, så då förstår ni kanske att marknaden är stor. 

Det som alltid är obligatoriskt för mig när jag är där är att köpa glögg och mamma brukar alltid köpa jätte fina dörrkransar, och i år kunde även jag köpa en dörrkrans då jag nu har en egen dörr att sätta gransen på.

För utom att gå runt i mysig gammeldags slottsmiljö, med massa ljus, tomtar och granar, fick jag prova massa mat, dryck och umgås med familjen.

För min del blev en dörrkrans inköpt, glögg självklart, godis, korv och en fin julkula som jag ska hänga i ett av fönstrerna nu till jul.

Glömde ta bilder med lyckades prices komma ihåg det innan vi skulle åka hem och så får ni självklart en bild på min fina krans.

  Ingången, med allt folk och den fina och härliga miljön

Julbocken utanför

marknaden.

Min underbart fina julkrans som redan hänger på dörren, frågan är ju bara hur länge den får hänga kvar!

Min julkula får ni se längre fram när jag plockar fram julsakerna.

Puss

Hej

På nyårsafton 2010/2011 hade jag en magkänsla som sa mig att 2011 inte kommer bli något bra år, för mig hade 2010 varit en bra år och jag trivdes med allt som det var, men 2011 kändes som ett dåligt år.

När 2011 väl hade börjat så kändes det bra, nyårsfesten jag var på var himla bra och jätte trevlig, men påväg hem började min magkänsla bli verklighet.

På väg hem från festen, var det väldigt nära att vi krockade med ett rådjur, dock lyckades vi precis väja. Efter detta flöt våren på bra med bra grejer och jag höll på att tveka på min magkänsla, då jag fick jobb som vikarie inom barnomsorgen och hittade en lägenhet och planerade flytt.

Men i april i år gjorde sig magkänslan påmind igen, min pappa som de senaste åren haft ont i ryggen och gått på verktabletter blev väldigt sjuk, när jag var mitt i det förstod jag inte allvaret, men nu efteråt förstår man att han hade lika gärna inte kunnat överleva detta.

Det som hände i april i år var att min pappa fått ondare och ondare i ryggen, han ringer till min mamma och ber henne komma hem på sin lunch då han inte mår bra, detta var en tisdag för det minns jag så väl. När min mamma kommer hem ligger pappa i sängen okontaktbar, han pratade osammanhängande och försvann bort emellanåt. Mamma slet och drog och fick tillslut ut pappa i bilen och körde honom till vårdcentralen där hon ber pappa vänta i bilen, så går hon in och hämtar en sköteska, men när hon kommer tillbaka möts hon av en person i bilen som bara sitter och skakar av kramper i kroppen. Sköterskan springer och hämtar en rullstol sen kör de in pappa på ett akutrum där de beställer en ambulans som kommer och hämtar honom. Det som ska tillägas här också är att pappa dagarna innan började få problem med magen och att han hade varit sjuk i lunginflamation, bihålsinflamation och mycket förkyldningar innan detta hände.

Ambulansen kom och pappa blev körd till sjukhuset där han blev inlagd på en avdelning där patienter hamnar som läkarna inte riktigt vet vad det är för fel på dem. Läkarna tog prover om hjärntumörer, proppar i hjärnan och elepelepsi, inga prover visade tecken på att något skulle vara fel så därför blev han behandlad som en psykpatient, alltså läkarna trodde inte på honom när han fick sina kramanfall, som bara fortsatte. Varje gång han åt kändes det som att det brann i magen, därför trodde läkarna att han hade magsår som en undersökning beställdes där de skulle gå ner med en kamera i magen och kolla.

Efter 4 dagar på sjukhus skickades pappa hem och friskförklarades, han kunde inte gå själv, fick gå med rulator, hans muskler började förtvina pågrund av kramperna. Mamma fick tvinga läkarna att sjukskriva honom över helgen då han igentligen skulle jobba och som tur var gjorde de det. Det var hemskt att se pappa så sjuk och nedgången, han höll på att försvinna och inget blev bättre. Onsdagen veckan efter skulle pappa till sin företagsläkare, han åkte dit men kom inte hem igen, företagsläkaren vägrade skicka hem honom utan tvingade in honom på akuten igen, pappa vägrade men lyckades bli övertalad och tur var det för äntligen var det läkare som lyssnade.

Under första tiden på sjukhuset var pappa påväg att ge upp, han sa till och med till min mamma i ett telefonsamtal att hon fick ha ett bra liv och ta väl hand om oss barn då han inte orkade leva längre. Men min mamma sa bara till honom att efter allt hon gjort för honom så lämnar han inte henne nu, hon lyckades övertala honom att fortsätta kämpa och det är jag evigt tacksam för.

Andra gången han blev inlagd på sjukhus kom han i kontakt med en bra läkare som lyssnade och gjorde de tester som pappa bad om, han fick starka mofin tabletter som hjälpte honom och han fick mycket annan medicin som faktiskt gjorde att han blev bättre. Han fick träffa många olika läkare, sjuksköteskor, sjukgymnaste, psykologer och kuratorer, denna tiden minns jag inte lika bra, det jag minns är att pappa blev lite bättre och fick ett svar på vad som var fel på honom.

Pappa hade diskbråk, ett så långtgånget diskbråk att dicken flyttat sig så mycket att den tryckte på nerven, eftersom min pappa har väldigt hög smärtgräns hade hans smärta blivit så stor och påfrästande på kroppen att den började sluta fungera, kroppen började lägga av, han var på väg mot döden. Som kuraton sa, du har varit med om en nära döden upplevelse.

Så kramperna var smärtkramper, magen var inte magsår utan magen började sluta fungera, njurarna började också sluta fungera, ingen vet hur länge han hade klarat sig utan att få hjälp det vi vet är att han fick hjälp allt för sent och att vägen tillbaka har varit och är fortfarande väldigt lång.

Nu har ett halvår gått och pappa blir bättre och bättre, men han är fortfarande inte den gamla vanliga som han alltid varit, han har fortfarnade svårt att gå och stå kan han inte göra någon längre stund, han måste träna varje dag för att kunna leva ett vanligt liv. Min pappa kämpar för att bli bra och tack vare att mamma har krigat med sjukvården har han nu fått en nervblokad som gör att smärtan i ryggen minskat, men nu har han fått ett diskbråk till och utvägen nu är en operation som innebär steloperation, en operation som kan bli bra och han slipper smärtan eller kan han bli förlamad, pågrund av den risken vill pappa inte göra en operation, plus att efter en operation av detta slag är återhämtningstiden 6 månader, ivlket betyder att min pappa får börja om från början igen, vilket han inte heller vill.

Min pappa är 47 år, har varit dödligt sjuk, haft blodpropp i benet och nu gått ner 20 kilo och ser fortfarande ganska sjuk ut, men han mår bättre och just nu ser han lite piggare ut.

Jag är tacksam över att pappa lever, att pappa mår bättre och på farsdag på söndag kommer jag visa lite extra uppskattning till min pappa och vara glad över den tiden som man har sin föräldrar.

Denna tiden har varit jobbig men nu lever min pappa, men även mamma sundare och tänker på framtiden, vilket jag tycker är jätte skönt för att det har jag kämpat för att de ska göra länge.

Denna upplevelsen har också gett mig stor insyn på vad som kna hända mig när jag blir äldre, genom att detta har hänt pappa har jag genom läkarna fått veta att jag löper stor risk att hamna i samma helvete, för överviktiga personer som är överrörliga är farligt och löper stor risk att få problem med ryggen, så nu förstår ni varför jag tränar så mycket nu för tiden.

En annan sak som har gjort detta året till det sämsta året någonsin, är att jag tappade min livsgnista, den försvann i maj, juni någon gång. Jag är en person som alltid är glad, jag ser alltid det positiva i livet och vill hela tiden hitta på sakern, jag vill att det händer saker hela tiden. Men i början av sommaren blev jag trött på allt, det var inget som var roligt längre, jag var trött alltid, och ville aldrig göra något, ville inte umgås med någon och jag ville verkligen inte vara i närheten av min sambo, jag ville inte bli kramad eller pussad på och definitivt inte ligga tättin till honom. Det första jag trodde var att jag inte var kär i min kille längre, men så var det inte. Detta har varit en svår och jobbig sommar pågrund av vad som hände pappa men det har varit en annu jobbigare sommar för mig då jag bara känt mig trött och ledsen hela tiden. I sommar har all min energi gått till att jobba och i övrigt har jag varit ett vandrande lik.

Pågrund av dessa händelser har 2011 vari det värsta året i mitt liv, nu är det 2 månader kvar och jag hoppas innerligt att de blir bra och bättre än resten av åter, för då får jag i alla fall ihop ett halv år som varit bra och ett halv år som varit skit helt enkelt.

Pappa mår bättre och det gör jag också, jag har hittat tillbaka till min livsglädje genom att göra det som jag tycker är kul och genom att nu också hitta olika hobbys som gör att jag mår bra, jag har börjat träna igen och livet flyter på och vidare.

Jag hoppas ni också mår bra eller att ni verkligen tänker efter vad som betyder något för er och tar vara på tiden.

Ta hand om er

Puss 

Hej

Här har varit tomt länge nu, och det ber jag om ursäkt för men det har varit mycket annat så som kompensation kommer det kanske flera idag istället.

Först och främst vann jag inte storvinsten, jag tog ut nya lotter några gånger och tillslut tog det slut. Så trisslotter var inte rätt sätt och skaffa fram pengar på nu när mna skulle behöva dem.

Träningen flyter på kan man väl säga, det är lite till och från när man har många bollar i luften, helst skulle jag inte vilja tulla på den men det blir så i alla fall ibland.

Sist jag skrev om träningen så var det när jag varit på mördarpasset cirkelträning, sen dess har jag tränat vidare och inte haft riktigt lika mycket träningsvärk, men har dock haft lite ont.

Den 21/10 var det spinning och det var skönt att träna bort lite träningsvärk, träningsvärken försvann ungefär 5 dagar efter att den kom.

25/10 Step up, träningsvärken gav resultat, detta träningspass gick väldigt bra och jag orkade väldigt mycket mer än tidigare pass.

26/10 core express, ett 30 min pass med funktionell träning, ger riktigt bra träning och är jobbigt, det passar mig bra att det är effektivt och ger bra resultat.

27/10 kettlebells, funktionell träning med en särskild vikt, är också ett pass på 30 min som är effektivt och ger bra resultat. När jag pratar om resultat menar jag att jag känner mig starkare.

28/10 spinning

Första veckan i november tränade jag inte alls, det blev bara promenader med hunden. Jag satt med skolarbete från tidiga mornar till sena kvällar för att blir klar i tid.

Denna veckan började jag ta tag i träningen igen.

7/11 spinning

8/11 step up

9/11 core express

10/11 paus, hade massage kund så träningen fick vila. Idag är det dock dags för spinning igen.

Vad som mer har hänt sen jag skrev här sist är inte så mycket, men det kommer ett inlägg sen om min andra julmarknad för i år och som är den mysigaste man kan åka på, hade en super bra dag. Sen kommer det komma ett inlägg om att jag utbildat mig till hudvårdskonsult och vad det innebär. Sen ett inägg om att jag startat upp mitt företag nu, Jossans hälsa och skönhet.

Det var allt för detta inlägg.

Puss