Hej

Jag upplever mycket blandade känslor nu för tiden. Allt känns både bra och dåligt på samma gång, och jag kan verkligen inte bestämma mig vilket som känns bäst.

B-uppsatsen börjar ta form och slutet är nära, imorron blir det slutspurt sen ska det förhoppningsvis gå bra. Jag är faktiskt inte det minsta nervös, jag känner att vi gjort ett bra och starkt jobb. Innan handledarträffen idag var det lite pirrig men gå upp med uppsatsen ska vi verkligen få göra.

Som sagt har börjat inse att mitt liv i norrland, i Luleå, på Luleå tekniska unviversitet, på hälsovägledarprogrammet och 150 mil från min familj håller på att ta slut. Jag har bått här uppe i 2 år helt själv, lilla jag har klarat mig utan mamma, jag har överlevt. Men det är inte förrän nu jag har kommit på det. Lite synd att man inte börjat njuta innan.

Jag har verkligen trivts här uppe, människorna är helt underbara, vänner för livet har hittats. Jag trodde att jag skulle stå resten av livet utan pålitliga och troväriga människor vi min sida, för hur man än ser på det kan jag inte leva utan människor omkring mig. Men här uppe har jag haft tur, jag har hittat det jag sökt i 18 år av mitt liv. Ååå för det är jag evigt tacksam.

Jag har lärt mig så mkt, visst har det varit jobbigt i perioder, men det är bara det bästa man minns, det är bara de finast minnena jag sparar.

Efter 2 år i Luleå har världen och jag förändrats, eller snarare har min syn på världen förändrats. Jag är tuff, lugn, trygg, har självförtroende att stå upp för mig själv och jag lovar dig det är Luleå, människorna och skolan som har gjort mig till den jag är. Jag älskar den jag är!

Men nu ska jag inte bara vara deprimerad när jag skriver men det är svårt att inse att allt komemr ta slut någon gång.

Men som ett fint avslut här uppe och för att visa min tacksamhet, funderar jag på att skriva ett tal till mina lärare och klasskompisar! Alla har kanske inte varit lika delaktiga, men alla borde ha märkt att jag förändrats och hur mna än vänder och vrider på det, anser jag att alla är delaktiga. Så jag ska se vad jag kan göra angående det där talet.

Jag har även satt upp mitt nästa mål i livet, trots att jag trivs så bra med mig själv så vill jag vissa alla andra att hur dåligt du än mår, hur mkt du än väger så kan du göra vad du vill. Mitt nästa mål i livet är att gå ned 30 kg och jag ska börja när jag kommer hem, där jag kan jobba och släppa det när jag kommer hem, där jag har en person som kommer jaga mig om jag inte sköter mig och där jag har personer som kan träna med mig. Nu i och med att jag skrivit det här så måste det bli av. För att kunna jobba som hälsovägledare måste du även förmedla budskapet väl, just nu tycker jag inte att jag gör det, så för min egen skull och för de jag kommer hjälpa i framtiden ska jag från och med juni månad börja min resa nedåt!

SÅ nu blickar jag framåt, lägenheten har jag bara juni ut, alltså flyttar jag den 8/6, adressen är ändrad från och med i morgon, tevelicensen är uppsagd. Idag fick jag en check som jag ska lösa in för att få tillbaka de pengar jag betalat för mkt på tevelicensen, dock kostar det 25 kr att lösa in den, så jag får inte ut alla mina pengar vilket är surt ,menmen...sånt är livet!

Insåg även igår att jag i stort sätt är ledig hela juni månad. Vilket är skönt på ett sätt men när lönen kommer i juli sen är det inte lika kul. Blir inte så mkt pengar då. Menmen får tillbaka på skatten så jag klarar mig.

Nu snart väntar en sommar på mig som jag längtar efter, men nu när den är här tycker jag att den kan vänta lite till.

Jag tror att jag kommer lyckas med allt jag vill här i livet, jag har motivationen till att göra precis vad jag vill, det finns alltid motgångar, men hur jag än gör kommer jag alltid gå segrande ut motgångarna.

Puss