Hej

På nyårsafton 2010/2011 hade jag en magkänsla som sa mig att 2011 inte kommer bli något bra år, för mig hade 2010 varit en bra år och jag trivdes med allt som det var, men 2011 kändes som ett dåligt år.

När 2011 väl hade börjat så kändes det bra, nyårsfesten jag var på var himla bra och jätte trevlig, men påväg hem började min magkänsla bli verklighet.

På väg hem från festen, var det väldigt nära att vi krockade med ett rådjur, dock lyckades vi precis väja. Efter detta flöt våren på bra med bra grejer och jag höll på att tveka på min magkänsla, då jag fick jobb som vikarie inom barnomsorgen och hittade en lägenhet och planerade flytt.

Men i april i år gjorde sig magkänslan påmind igen, min pappa som de senaste åren haft ont i ryggen och gått på verktabletter blev väldigt sjuk, när jag var mitt i det förstod jag inte allvaret, men nu efteråt förstår man att han hade lika gärna inte kunnat överleva detta.

Det som hände i april i år var att min pappa fått ondare och ondare i ryggen, han ringer till min mamma och ber henne komma hem på sin lunch då han inte mår bra, detta var en tisdag för det minns jag så väl. När min mamma kommer hem ligger pappa i sängen okontaktbar, han pratade osammanhängande och försvann bort emellanåt. Mamma slet och drog och fick tillslut ut pappa i bilen och körde honom till vårdcentralen där hon ber pappa vänta i bilen, så går hon in och hämtar en sköteska, men när hon kommer tillbaka möts hon av en person i bilen som bara sitter och skakar av kramper i kroppen. Sköterskan springer och hämtar en rullstol sen kör de in pappa på ett akutrum där de beställer en ambulans som kommer och hämtar honom. Det som ska tillägas här också är att pappa dagarna innan började få problem med magen och att han hade varit sjuk i lunginflamation, bihålsinflamation och mycket förkyldningar innan detta hände.

Ambulansen kom och pappa blev körd till sjukhuset där han blev inlagd på en avdelning där patienter hamnar som läkarna inte riktigt vet vad det är för fel på dem. Läkarna tog prover om hjärntumörer, proppar i hjärnan och elepelepsi, inga prover visade tecken på att något skulle vara fel så därför blev han behandlad som en psykpatient, alltså läkarna trodde inte på honom när han fick sina kramanfall, som bara fortsatte. Varje gång han åt kändes det som att det brann i magen, därför trodde läkarna att han hade magsår som en undersökning beställdes där de skulle gå ner med en kamera i magen och kolla.

Efter 4 dagar på sjukhus skickades pappa hem och friskförklarades, han kunde inte gå själv, fick gå med rulator, hans muskler började förtvina pågrund av kramperna. Mamma fick tvinga läkarna att sjukskriva honom över helgen då han igentligen skulle jobba och som tur var gjorde de det. Det var hemskt att se pappa så sjuk och nedgången, han höll på att försvinna och inget blev bättre. Onsdagen veckan efter skulle pappa till sin företagsläkare, han åkte dit men kom inte hem igen, företagsläkaren vägrade skicka hem honom utan tvingade in honom på akuten igen, pappa vägrade men lyckades bli övertalad och tur var det för äntligen var det läkare som lyssnade.

Under första tiden på sjukhuset var pappa påväg att ge upp, han sa till och med till min mamma i ett telefonsamtal att hon fick ha ett bra liv och ta väl hand om oss barn då han inte orkade leva längre. Men min mamma sa bara till honom att efter allt hon gjort för honom så lämnar han inte henne nu, hon lyckades övertala honom att fortsätta kämpa och det är jag evigt tacksam för.

Andra gången han blev inlagd på sjukhus kom han i kontakt med en bra läkare som lyssnade och gjorde de tester som pappa bad om, han fick starka mofin tabletter som hjälpte honom och han fick mycket annan medicin som faktiskt gjorde att han blev bättre. Han fick träffa många olika läkare, sjuksköteskor, sjukgymnaste, psykologer och kuratorer, denna tiden minns jag inte lika bra, det jag minns är att pappa blev lite bättre och fick ett svar på vad som var fel på honom.

Pappa hade diskbråk, ett så långtgånget diskbråk att dicken flyttat sig så mycket att den tryckte på nerven, eftersom min pappa har väldigt hög smärtgräns hade hans smärta blivit så stor och påfrästande på kroppen att den började sluta fungera, kroppen började lägga av, han var på väg mot döden. Som kuraton sa, du har varit med om en nära döden upplevelse.

Så kramperna var smärtkramper, magen var inte magsår utan magen började sluta fungera, njurarna började också sluta fungera, ingen vet hur länge han hade klarat sig utan att få hjälp det vi vet är att han fick hjälp allt för sent och att vägen tillbaka har varit och är fortfarande väldigt lång.

Nu har ett halvår gått och pappa blir bättre och bättre, men han är fortfarande inte den gamla vanliga som han alltid varit, han har fortfarnade svårt att gå och stå kan han inte göra någon längre stund, han måste träna varje dag för att kunna leva ett vanligt liv. Min pappa kämpar för att bli bra och tack vare att mamma har krigat med sjukvården har han nu fått en nervblokad som gör att smärtan i ryggen minskat, men nu har han fått ett diskbråk till och utvägen nu är en operation som innebär steloperation, en operation som kan bli bra och han slipper smärtan eller kan han bli förlamad, pågrund av den risken vill pappa inte göra en operation, plus att efter en operation av detta slag är återhämtningstiden 6 månader, ivlket betyder att min pappa får börja om från början igen, vilket han inte heller vill.

Min pappa är 47 år, har varit dödligt sjuk, haft blodpropp i benet och nu gått ner 20 kilo och ser fortfarande ganska sjuk ut, men han mår bättre och just nu ser han lite piggare ut.

Jag är tacksam över att pappa lever, att pappa mår bättre och på farsdag på söndag kommer jag visa lite extra uppskattning till min pappa och vara glad över den tiden som man har sin föräldrar.

Denna tiden har varit jobbig men nu lever min pappa, men även mamma sundare och tänker på framtiden, vilket jag tycker är jätte skönt för att det har jag kämpat för att de ska göra länge.

Denna upplevelsen har också gett mig stor insyn på vad som kna hända mig när jag blir äldre, genom att detta har hänt pappa har jag genom läkarna fått veta att jag löper stor risk att hamna i samma helvete, för överviktiga personer som är överrörliga är farligt och löper stor risk att få problem med ryggen, så nu förstår ni varför jag tränar så mycket nu för tiden.

En annan sak som har gjort detta året till det sämsta året någonsin, är att jag tappade min livsgnista, den försvann i maj, juni någon gång. Jag är en person som alltid är glad, jag ser alltid det positiva i livet och vill hela tiden hitta på sakern, jag vill att det händer saker hela tiden. Men i början av sommaren blev jag trött på allt, det var inget som var roligt längre, jag var trött alltid, och ville aldrig göra något, ville inte umgås med någon och jag ville verkligen inte vara i närheten av min sambo, jag ville inte bli kramad eller pussad på och definitivt inte ligga tättin till honom. Det första jag trodde var att jag inte var kär i min kille längre, men så var det inte. Detta har varit en svår och jobbig sommar pågrund av vad som hände pappa men det har varit en annu jobbigare sommar för mig då jag bara känt mig trött och ledsen hela tiden. I sommar har all min energi gått till att jobba och i övrigt har jag varit ett vandrande lik.

Pågrund av dessa händelser har 2011 vari det värsta året i mitt liv, nu är det 2 månader kvar och jag hoppas innerligt att de blir bra och bättre än resten av åter, för då får jag i alla fall ihop ett halv år som varit bra och ett halv år som varit skit helt enkelt.

Pappa mår bättre och det gör jag också, jag har hittat tillbaka till min livsglädje genom att göra det som jag tycker är kul och genom att nu också hitta olika hobbys som gör att jag mår bra, jag har börjat träna igen och livet flyter på och vidare.

Jag hoppas ni också mår bra eller att ni verkligen tänker efter vad som betyder något för er och tar vara på tiden.

Ta hand om er

Puss 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jobbandet har faktiskt fortsatt är inne på min 4:e vecka med jobb nu! Det är kul att man är uppskattad och behövs, plus att jag ska på en anställningsintervju så det låsnar kanske nu till slut ändå.   Men trotts att jag jobbar mycket så är ja...

  Denna veckan bjuder på mycket jobb och det är jag väldigt glad för! Jag älskar att jobba :)   Efter en riktigt jobbig sjuk vecak förra veckan, med maginfluensa så är det skönt att nu inte bara vara frisk utan att faktiskt jobba också.   D...

  Denna veckan började bra med en måndag då jag fick väldigt mycket gjort och en tisdag med lite jobb, men sen gick det utför. Har legat i maginfluensa sedan i onsdags kväll, så dålig som jag varit har jag nog aldrig varit och jag önskar inte en ...

  Förra året lovade jag mig själv att jag skulle ta tag i mig själv och att jag skulle gå ner i vikt för att må bättre. Mellan den 1/2 och den 26/10 gick jag ner 28 kg :) Jag höll mitt löfte, mår skit bra och är väldigt stålt över mig själv. Så...

  Hejhej   Försöker på nytt med dagens outfit!     Jeans thights från Cubus, tunika från Schack Matt och kofta från Gina Tricot.   Kompetensa projektet flyter på bra har klarat av 2 dagar som inneburit mycket information men även mas...